måndag 2 november 2009

Guldkorn hemma hos oss!
Lovade ju att visa fönsterluckorna på plats. dessvärre har jag haft lite svårigheter att fota, eftersom det blir sådant motljus... Men så är blev de:



Kanske gör de sig inte rätt på kort, men de blev verkligen vackra, och gav ett med ombonat intryck av rummet. Funderar på att måla dem, vita såklart, men har inte bestämt helt än...

Nedanför fönstret har vi en gammal kökssoffa som jag fått ärva av min mormor... Tror den fanns hör i huset när hon var liten, vi bor ju i hennes föräldrars hus. Den tidlöst vackra kudden från Jeanne D´Arc är jag så förtjust i, tycker den gör sig fin vartsom!


Innanmätet är en dun kudde, och örngottet är sytt av naturfärgat linne tyg med "post-tryck" på framsidan och knytband i sidan. Helt gudomlig!
Pris: 399kr i min butik.


Min fina tallriks-hylla som jag hittat på loppis och pyntat med lite mysigt vitt och betydelsefullt...

Även dessa vackra balettskor är arvegods från mormor, tänk vad hon har trippat i dem som ung. Mitt bästa guldkorn, bland all sand här hemma...


När vi flyttade in i huset hade förra ägarna satt in dessa garderober i hallen. De är ju mer praktiska än fina Men de blev allt lite bättre av att binda två små gröna kransar och pryda de stora långa dörrarna med...



Sekretären har varit pågående projekt i över 6 månader nu... Den blir finare och finare ju längre tid den står här, och det kommer bli tungt att behöva se den lämna boet till ett nytt hem när den är klar och finns till försäljning... De vackra ljusstakarna har jag fått i present av min underbara vän AnnSophie.




Min "låd-dörr" med texten "Gud som haver..." och en mysig hylla hänger ovanför vedlåren bredvid öppna spisen... I ramarna dansar mina små godingar i sina bästa år! Kortet i mitten är taget när Alfred vad 1,5 år och Adela 1,5 vecka.... Mysigt!



Ja det är med både tunga stenar i hjärtat -och sprudlande hopp och längtan som man följer de små liven växa och gro. En del av mig vill ha dem små, oskyldiga och i den allra mest aktiva utvecklingsfasen när man fortfarande häpnar över hur sött de gäspar... Eller räknar varje nytt läte de gör... Samtidigt som endel av mig längtar tills de är "mer färdiga" och man känner mer -de är större, kan tala om vad de tycker och känner, hur de tänker, och få följa dem genom sina värderingar mot det mål som de strävar.

Ibland är jag för trött för att ens orka njuta av dem -men allt som oftast, för det mesta, fylls jag av den underbart obeskrivliga kärlek och energi som bara bubblar ur dem, lika självklart som syret!
Barn är underbara -genom alla skeden i livet, hoppas jag... Tiden när de är små går så vansinnigt fort...

...men alla minnen och känslor bevaras ju i hjärtat och i själen, och det är bara att plocka fram dem, njuta av dem, snusa på bilderna inombords och låta sig förälskas om och om igen!

När jag läser alla stöttande ord, och rader om kärlek både till sina barn, och till sina mammor i förra inlägget, blir jag alldeles varm och lycklig i hela kroppen. Tänk vad mycket kärlek det finns här i världen, och varje känsla unik och speciell just mellan två personer... Underbart! Fortsätt älska. Fortsätt kämpa, och förstå varann.

Jag tycker att orden ur den välkända sången är så otroligt värda att betänka:
"Min enda önskan nu och här, älska mig för den jag är..."
Att kunna älska en annan person, och att bli älskad tillbaka -trots fel och brister, måste vara den största gåvan av dem alla.

Med mycket kärlek.
Helen

4 kommentarer:

Mysiga lantliga ting sa...

Vad fint ni har där hemma!! Blev supersnyggt med de gamla luckorna.
Här känns alltid så "varmt" när man kikar in, hälsar snart på igen ;)
Tack för titten!

Kram Johanna

Madre sa...

Det blev SÅ fint med ommöblering, luckor och allt så jag längtar till nästa vecka då jag kommer o V.A.B.B:ar i tre dagar (+ två dagar utan v.a.b.b). Mysigt!

Sari sa...

Vilka fina bilder du visar från ditt vackra hem!
Och fina ord om barn och livet i sig!! Tack!
Kram Sari

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

hallojs Helen!!
Vilket underbar hem du verkar ha..o så mycket vacker pyssel...det är kärlek i det, det syns!!!
Ja batnen r den största gåvan av de, alla...de jag lever för!! För utam dem.....

Kram goa du!! Millis