måndag 21 november 2011

En vecka kvar till advent.
Bästa högtiden på året
Mörkret smyger djupare kring oss, stearinljusen sprider ett varmt sken inomhus varje kväll, brasan sprakar (och all ved som lämnar en massa oromantiskt fnöske i halva vardagsrummet). Och jag mår inget vidare alls, men just nu struntar jag i det, för jag har massor att skriva... Men först visar jag lite nytt som jag gjort, skapat med både pensel och tråd och något utvalt från butiken i Limmared:

Butiken är extra öppet på
SKYLT SÖNDAGEN
den 27 november kl: 14-17 (cirka)
och som vanligt tisdag 14-18, och lördag 10-13.
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA


VillaVillerKulla-skyltar
Nu har jag målat igen, för glatta livet! Dessa är så givande för skapar-lusten att måla, lite småpill med penseln och tiden bara rinner iväg... Gjorde dem lite mer vintriga denna gången, kanske faller någon just dig i smaken?! Då är det bara att höra av sig eller via mail: sottnott@passagen.se eller komma till butiken och se dem live, perfekta julklappen.

"Varmt välkomna"


SÅLD


"Hjärtans välkommen"



SÅLD


"Hem ljuva hem"


SÅLD


"Home sweet home"


SÅLD


"Finns det HJÄRTERUM så finns det stjärterum"



SÅLD


Bröllops-tavla
Jag vet att denna bruden kämpar med sin vardag, precis som jag, och flera andra, och jag vet att det bitvis är mycket svårt genom åren, men jag vet också att sann kärlek hjälper och läker. Jag önskar Er båda en fantastisk framtid, en god hälsa och många fina minnen tillsammans, Monica och Patrik. All lycka till Er.




Barn/familje-tavla med foto
"Everything I do, I do it for you".
Det tog ganska lång tid för mig att göra dessa tavlorna till min mammas väninna. Och jag hoppas att uttrycket "den som väntar på något gott..." stämmer denna gången, för jag lät det dra ut på tiden. Jag ville bara måla när jag hade den rätta känslan, och jag hade ingen tids-press alls utan fick ta all den tid jag behövde, och då gjorde jag det. Resultatet blev att jag bara målade när jag liksom svämmande över av kärlek och skaparglädje. Jag hoppas att det känns i tavlorna, att de sprider en god känslaoch mycket lycka.




Nu till nytt i butiken!
Mamman min har fått stick-mani och stickar för glatta livet "bootisar". Det är, kort beskrivet, ragg-socks-skaft eller en mindre benvärmare som både värmer och snyggar till ovanför stöveln eller kängan.Helt ljuvliga!


I vår lilla "tomteverkstad" kompletterar vi varann bra, mycket bra om jag ska vara ärlig, för mamma stickar (i ekologiskt kamel-ull dessutom) och virkar blommor till (det kan inte jag!), sen syr jag ihop delarna ochdekorerar med knappar, pärlor och spets (det kan inte mamma). Snacka om fredagsmys med chips och en hel massa "bootisar" skall sättas samman... Det är lycka för mig.


Och så här blir de tillslut efter bådas uppmärksamhet...

Melerade med gröna blommor.
SÅLDA




Beige och naturgrå.
Pris: 300 kr.


Mörkgrå med två nyanser av grått på blommorna.
Pris: 300 kr.


Gullegris
Min dotter älskar alla sina gossedjur, och hon är för mig gulligast i världen, så med henne sominspiration gjorde jag en flygande "gullegris". Passar ju sött i ett fönster, eller ovanför sängen...




SÅLD


Plåt hylla med krokar a la industri
Fungerar lika bra till nycklar som smycken tycker jag... Och visst är det perfekt att ha precis innan för ytterdörren ett "bra ställe" att lägga mobil, plånbok eller solglasögon på så man slipper springa runt och leta! Toppen praktiskt, och skitsnyggt dessutom!


Pris: 239 kr


För ett par veckor sen...
Det är inte så ofta man blir så där rädd så hjärtat fryser till is, och kroppen blir varm och darrig av fasa. Idag var en sån dag. Under/efter läkarbesök och i väntan på provresultat från vår älskade lilla Adela så visste jag inte om jag skulle skrika rakt ut, gråta eller bara andas och hoppas... Det var en fruktansvärd känsla.
Sista tiden har vi blivit påminda om att inte ta livet för givet, och när vi upptäckte en knuta på vår dotters hals i förrgår, som vuxit från inget till storlek som en druva från en dag till en annan, och BVC-sköterskan låter märkvärt orolig och ringer direkt och bokar tid hos läkare så hann tankarna sätta spinn i huvudet. Sköterskorna mumlade och såg lite tagna ut så de visste säkert vad de letade efter och vad provsvaret kunde innebära för våra liv.

Penicillin till en början, och om inte knutan löst upp sig, eller om den växer mer är det vidare akut-tid till ÖronNäsaHals på Borås lasarett på fredag.
I natt ska vi sova alla 4 under samma täcke, nära varann, och vara lyckliga över det vi har, här och nu.

Att ta vara på dagen, det har någon speciell lärt oss... En av Adelas bästa vänner. En kille som kämpat, som fått tron på livet att gå både upp och ned. "Det händer bara andra, inte oss..."-känslan har jag aldrig haft (då vi tidigt i livet fick lära oss att det mest fruktansvärda kan hända alla), men den blev starkare av denne lille kämpes kamp som vi nyss fått bevittna.


För ca två veckor sen...
Dagarna har gått, tårar har rullat, funderingar fram och tillbaka har knakat i fogarna. Det var dags att åka och ta prover på sjukhuset.
Adela satt i mitt knä, jag och en doktor höll i henne, medan en annan doktor tog fram sprutan somvävnad från "knuten" i halsen skulle sugas ut med -hon bar fram den med två händer -så stor var den, även om bara tippen av nålen skulle in -så var den oerhört skräckinjagande!
Stjärnorna dansade framför ögonen på mig, och Adela protesterade att hon inte vill mer för detgör ont, bedövningssalvan hjälpte ju inte inne i halsen...
Jag har aldrig varit så nära att svimma, och inte gjort det, (har sedan barnsben haft stark skräck för nålar och blod och tills jag väntade Adela svimmade jag varje gång jag skulle ta prover eller spruta... Men under graviditeten tog de prover dag som natt och gav mig flera sprutor och med hjälp av en aurora-barnmorska övervann jag skräcken, även om jag fortfarande tycker det är obehagligt så svimmar jag inte längre!)
Är stolt över mig själv, och såklart över lillan som inte fällde en tår trots sina protester, efteråt klarade hon av på egen hand att besluta att ta ytterligare ett blodprov, trots att det kändes"jobbigt i kroppen" som hon beskrev det, höll hon fram sin hand och lät sig stickas. Den underbart pedagogiska sköterskan gav henne ett eget rör att fylla gossedjurs-blodmed...Hon darrade som ett asplöv hela vägen hem efter alla proverna och undersökningen, men hon var så glad över sitt provrör,sin klubba och klistermärke! Duktiga lilla flicka. Nu är det bara attinvänta proverna på vad det är för humör på "knuten".


En vecka senare...
Första provsvaren har kommit och med stenen som släppte från hjärtat i samma sekund somläkarens lugnande ord kom, att allt såg bra ut än så länge, kom det även en stor lättnad. Förmodligen inget av det värsta vi misstänkt iallafall... Goda nyheter!

Skylt med Winnerbäck-text, pris: 295 kr.


Nu...
Det känns lite lugnare, lite mer vardag nu. Hela veckan har Adela varit hemma med hosta och feber (som inte har men hals-knuten att göra) och det har varit svårt att få något vettigt gjort överhuvudtaget. Eller vettigt och vettigt, vi har väl gjort det mest nödvändiga av allt -haft mys!
Kramats, pratat om livet och kurat under en filt i soffan framför film efter film efter film.
Nu väntar ett återbesök på tisdag där samma undersökningar ska göras igen (dock inte det fruktansvärda vävnads-provet) för att kolla om knuten har ändrat sig eller är som innan.



Jag tror på liv efter döden, jag tror på en andevärld med både spöken, änglar och "goda och onda krafter". Och under våra samtal i veckan har jag förstått att så gör även min dotter, Adela. Hon åkte i bilen förbi kyrkogården med sin mormor, och tyckte att det är väldigt många av människorna som är döda.
Mormor Eva förklarade att när man är gammal så dör man...
Varpå Adela oroade sig över min morfar Åke som är gammal och då kanske snart går vidare. Mormor Eva fortsatta förklara att bara för att man är gammal behöver man inte dö, man kan leva tills man är 100 år, och endel dör tidigare...

Adela säger:
"-Men, å, då kanske gammelmormor Ulla snart dör. Vem ska gammelmorfar Åke gifta om sig med då? Det får bli jag eller mamma Helen. Men pappa Henrik vill ju gifta sig med Helen. Det får bli jag!" säger hon uppgivet och lägger handen för pannan.

Innan hon somnade sen på kvällen var hon ledsen över att gammelmorfar Åke inte längre kan gå och måste åka i rullstol.
"-Tänk då när han kommer till himlen ovan molnen och de säger att han inte får komma in där på de stora ängarna, för man måste kunna sväva och svirvla fritt där... Och om han inte ens kan gå... Då vet vi inte ens vad som händer med honom?!"
Tårar fyllde hennes ögon och hon var verkligen förtvivlad över den gamles eventuella öde.
Jag sa att jag tror att i himlen behöver man ingen rullstol med sig, och det verkade trösta henne lite. Hon pratar också mycket med "den käre anden" som bor ovan molnen och hon tröstar oss med att ge oss puss, kram och regnbåge. (så liksom kastar hon något osynligt över huvudet på oss och säger "-så där ja.")



När jag såg henne första gången efter den tunga graviditeten så var det som om hon såg rakt in i min själ. Jag kände mig blottad, och jag tänkte liksom "men vart har du varit hela mitt liv". Hon är speciell, och hon ger oss så enormt mycket glädje. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hennes lilla hals-knut inte är något att oroa sig över egentligen, att alla proverna visar helt normal och att den kommer försvinna av sig själv, eller "bara" kan opereras bort... Resultatet får vi reda på under återbesöket på tisdag på sjukhuset.
Vi håller våra tummar.

Till er som har tålamod med mig, till er som nu plockat in mig i ett fack för "de där som tror på något som inte finns", till er som kämpar i er vardag, till er som tror på det goda i livet.
Till er alla och er som inte hörde hemma i någon av dessa kategorier, önskar jag lycka och värme.
Njut av varann, mys varje dag det är möjligt och ha en underbar vecka. En vecka som leder oss fram till 1:a advent.

TIPS! Det vackra behöver inte vara så komplicerat, detta är mina brudnäbbs-skor från 2 års ålder, ställda i en vanlig billig glasklocka på fat med fot, inget speciellt för ögat, men för mitt hjärta. Däremot om man samlar flera glasklockor ihop, och fyller med sånt som betyder något, eller något vackert för årstiden får man ett vackert blickfång som ser väldigt högtidligt ut!

Med kärlek
Helen

6 kommentarer:

Änglar & Hjärtan sa...

Jag har följt din blogg länge nu... säkert 2 år?! Jag blir lika berörd och varm i hjärtat varje gång jag läser dina inlägg. Idag var det inte långt från tårarna... Jag älskar dina inlägg och jag känner starkt när jag läser dagens inlägg. Jag hoppas så innerligt att knutan inte är något att oroa sig för. Så fin hon är din dotter!

Jag pratar också mkt med min dotter kring livet och döden. Jag är öppen med min tro hemma, tror på andlighet, precis som du... änglar, andar och allt vad det innebär. Vi myser mkt i min familj... och vi umgås och pratar så mkt vi kan och hinner. Livet är skört, vi tar aldrig något för givet och vi njuter av varandras närvaro.

För övrigt så är dina skapelser helt underbara som vanligt!

Sköt om er! Kramar Alexandra

Annas hjärtan sa...

Skickar en stor varm kram!!

Gabriella sa...

En stor styrke kram till dig/er från mig hoppas tiden framöver blir lite lugnare för er utan orosmoln..

Weronicha Holm sa...

Söta underbara du! ...Jag vet hur den där skräcken sätter sig som en förlamande klet som inte går bort o ja håller bägge mina tummar för att allt ska bli bra... Snarast! *massa kärlek* o de där med glasklockan (Y) Lovely!

Anonym sa...

Åh, vad jag känner med dig och dina familj!!! Jag håller tummarna för att knuten inte är något farligt!

Många varma kramar från mig

Åsa i Jönköping

Anonym sa...

Hi Lilla,
I like very much your houses and I really would like to buy one...Is it possible? I can't find any link.